Glädjebubbel

Jag är trött, så trött, så trött. Efter mattlektionen var jag tvungen att åka hem och vila a´la Anna. Jag brukar aldrig dra för gardinerna och krypa ned i sängen på dagtid. Och nu har jag försökt skärpa till mig i två timmar. Men ögonen vill inte vara riktigt öppna.

Jag åt upp mina sista spagettisar. Ketchupen är slut. Jag är lite ledsen för det.

Jag måste strukturera upp de kommande veckorna. Det är rätt mycket som ska ske. Jag borde ge mig själv alkoholförbud.

Jag får vara i stallet varje dag fram till nationella provet. Jag får till och med vara där och rida i mina vanliga tre-fyra timmar. Men dom timmarna får vara kvällstimmar. På dagarna pluggar jag och går i skolan. Hör du det Josefin/Renate!? Det måste bli så.

Det är en månads skolarbete kvar nu. Jag har blivit distraherad av all glädje i mitt nya liv. 3:e Juni får jag har hur roligt som helst igen. Men innan dess, lite fokusering om jag får be.

Jag är så oförskämt glad att jag gott kan ha lite tråkigt ett tag. Men det är svårt när det bubblar hela tiden. Glädjebubbel.

Är det en skyldighet att dansa, skratta och vara lycklig när varje uns av kroppen vill det. Begår man en orätt om man inte följer impulserna? Nej det gör man inte Josefina. Ansvaret vilar fortfarande lika tungt på dina axlar. Din egen lyckas smed. Du kommer lyckas. Det måste du.

Det är svårt att säga nej till Maxi när dom ringer och vill att jag ska komma och jobba. Men jag måste. Fattigdomen till trots. Funderar på att göra en budget. Så jag klarar den här månaden. Vore ju fint.

Ok. Lite te kanske. Jag är ett vrak. Ett bubbelvrak.