Hejdå Rebecka

Uppe med Herr Tupp som vanligt. Jag mår hur bra som helst. Jag ska alltid vara nykter, det finns oändligt många fördelar med att kunna tänka klart. Allt blir så mycket mera rätt. Och ja, Lillnicke, jag var faktiskt ganska så nykter. Jag är bara sådär härlig ändå :-)!

Sista kvällen med Rebeckan. Sorgligt men sant. Bra att både hon & Johannan kommer tillbaka i höst. Kamilla stannar i alla fall här hos mig.

En av Uppsalas största nackdelar, att alla br a människor försvinner med jämna mellanrum. I bästa fall bara tillfälligt. Borde jag också ge mig av? Så folk får sakna mig lite. Nä. Inte vill jag göra er så illa.

Jag fotade Sötalfur med min nya hypercoola mobil imorse. Han tyckte jag var rätt jobbig som störde i gräsätandet. Men det fick det vara värt, för nu har jag honom alltid i fickan. Redo att kika på mig under sin härliga lugg.

Jag väger för och nackdelar i mitt huvud. Kommer inte fram till något direkt självklart. Tiden utvisar. Kanske. Men varför så passiv? Det är inte likt mig. Kanske står det för mycket på spel. Vänskap vs kärlek. Måste det ena utesluta det andra, eller kan man kombinera? Ingen gillar att visa sig sårbar.

En sak är i alla fall säker. Jag spelar inte spelet. Aldrig. Dra inte in mig i spelet igen. Snälla. Jag både fuskar och förlorar. Kan inte ens reglerna för 17 gubbar.

Nu ska jag åka och köpa en baguette. Jag är faktiskt hungrig som en varg.

Hejdå Kompisar