Tur i oturen

Det är en intressant utmaning att bryta de negativa tankespiraler jag ganska lätt hamnar i. Nu är jag uppe efter en ganska sömnlös natt. Min första impuls var att bli arg på mig själv såklart, men varför vara arg på sig själv för sina svagheter? Vad hjälper det. Egentligen. Jag är ju jag. Allt kändes väldigt mycket skönare i kroppen när jag kom på att det är ok. Jag reagerar som jag gör på grund av tidigare erfarenheter. Och jag fortsätter att utvecklas med mig själv hela tiden. Det är den största insikt jag fått, och även den största utmaningen. Att förändra mig. Till det bättre. Och till det starkare.

Det är vinfläckar på mitt databord sen förra helgen. Men det figurerar en liten städplan i mitt bakhuvud, så snart kanske jag slipper se dom. Ser lite äckligt ut faktiskt. Det blir väldigt fort äckligt i mitt lilla hål i väggen. Tur att jag inte är det minsta pedant.

Jag vill gå ut och dansa ikväll. Frida var också lite sugen. Men jag är nästan helt pank, jobbar till -20,00, och efter det kvällsfodring. Vi får väl se vad som händer. Trötthetsillamåendet är ju också jäkligt trist. Men det går snart över. Det har jag bestämt.