Sömntuta

Jag sover och sover. Man kan tro att min kropp behöver det. Jag vill aldrig gå upp. Lakanen är så sköna.

Jag har städat. Det blev fint. Snart ska jag cykla till stan och träffa Fina Frida. Kanske Babs också. Jag känner ett ganska stort behov av att köpa söta klänningar. Borde nog besöka min internetbank först, jag har ingen riktig koll på min ekonomi. Men den brukar ju vara rätt begränsad så man kan ju ana att det är samma sak denna månad.

Igår när jag satt på en sten och väntade på Världens Sötaste kom det en grävling trippandes förbi. Han hade nog gått vilse. Skogen är bättre än asfalt för honom. Jag trodde såklart att det var en kisse jag kunde krama medan jag väntade. Jag är inne i en ganska intensiv kattperiod. Funderar på att skaffa mig en egen. Varför inte? Jo, därför att jag bor som jag bor och inte vet så mycket om framtiden. Det är ju därför. Men om jag inte tänker så realistiskt så kan jag få en egen kattunge närsomhelst. Han ska vara gul. Eller grå. Men en han ska det vara. Han ska kanske heta Laban.

Nu ska jag klä på mig.

Hejdå