Vissa dagar

Känns det som jag är ensammast i världen. Jag har ingen att prata med, ingen som älskar mig. Och det finns heller inget hos mig som är värt att älska. Ångesten galopperar och tårarna bränner bakom ögonlocken. "Du har väl inget att må dåligt över?".

Jag sviker alla. Mig själv och dem jag älskar. Jag avskyr mig själv i de här stunderna.

Jag stänger av mobilen och åker ut till stallet.