Hemma igen

Såhär såg Smulan ut när veterinären närmade sig! Hon klättrade som en liten apa uppför min kofta och slingrade sig runt min hals! Med liten lock, pock och ett kärleksfullt grepp genomförde vi undersökningen kort därefter. Hon var modig när de sprutade ner färgmedel i hennes små ögon. Som tur var kom färgen ut genom näsan, vilken visade att tårkanalerna fungerade som de skulle.

För att kunna undersöka hornhinnan mer ordentligt sövdes lilla Smulpajen och togs till ett annat rum. Då slog mitt hjärta lite extra, men Smul vaknade en halvtimme därefter och vi promenerade hem i kylan. Vi fick en remiss till en ögonspecialist ute på Ultuna, eftersom det verkar mer komplicerat än att en vanlig veterinär kan göra något åt det. Så om tre veckor bär det av igen.

På vägen hem gick vi in på apoteket och hämtade ut ögondroppar som jag ska plåga Smulan med i 10 dagar, morgon och kväll.

Jag oroar mig fortfarande. Både över Smulans välmående och kommande kostnader. Men det får lov att ordna sig. Jag är så kär i bebiskatten som kurar in sig under hakan och somnar. Det måste bli bra.