Grått

Nu är jag lite mer vänligt sinnad.

Snön regnar bort utanför och snart ska jag åka och rida lektion. Jag hör att min farfar håller på att dö och jag känner ingenting. Jo, jag känner massor av saker, men ingen sorg över att han ska dö. Jag känner honom inte. Men jag minns att han hade kläder i murriga färger. Koftor. Efter köttbullarna tog de fram massa leksaker man kunde skruva upp. I skogen på baksidan fanns det blåbär. Om man gick in det kalla garaget så fanns det läsk i en back. I hallen låg det plastiga mattor.

Nu blev jag ledsen. Jag är en sån misslyckad familjemedlem.