Mina Änglar

Det här är Änglarna som gör att jag klarar av vardagen. Det finns några tvåbenta Änglar också, men inget är så lugnande som att begrava ansiktet i en mjuk, varm päls. Jag vet att jag måste fortsätta kämpa så de har mat i sina skålar och i sin krubba. Det fanns en tid för längde sedan när jag tyckte att jag var så värdelös att någon annan skulle kunna ta hand om kärlekshästen. Nu vet jag bättre. Vem, förutom jag, skulle åka till honom tre gånger per dag för att han skulle få vara ute i solen några exta timmar? Vem skulle åka till hans hage tre gånger per dag för att se så de andra hästarna är snälla mot honom? Vem skulle åka direkt till stallet efter skolan, för att ta ut sin häst till gräset? Vem rider honom långt varje dag för att han inte ska bli uttråkad och trött? Ingen. Jag vet ingen i stallet som tar så väl hand om sin häst som jag gör. Det är kanske något att vara stolt över. /Josefin