Äntligen

Jag har äntligen tvättid idag. Har varit tvungen att ha underliga trosor de senaste dagarna. För att inte tala om strumporna.

Plötsligt blev det sommar. Jag köpte vita skor igår. Och svarta. Dom vita är finast, det är synd att blott ett besök i stallet kommer sätta stopp för det. Eller en promenad i gräset. Fast jag kan ju alltid hoppa från sten till sten.

Sista gången Hos Lena idag. Jag har skjutit och skjutit på det. Nu är det dags. Jag hade tänkt ge henne ett kort, där det stod hur glad och tacksam jag är över all hennes hjälp. Det hade aldrig gått så bra utan henne. Men nu har jag inte köpt något kort. Jag hinner ju förstås. Men jag vet inte om det är ok. Det är ju hennes jobb, men hon måste ju få veta vilken skillnad hon gör i människors liv. Jag får nog kila bort till Västertorget och kika på kortutbudet. Är lite rädd att det kommer kännas alltför mycket som ett avslut. Fast det ÄR ju det. Vi har ju inte träffats på 2 månader. Så det kommer fungera. Lite separationsångest bara. Jag ska fråga om det är ok att jag ringer henne om det skulle behövas någon gång. Så jag slipper gå hela den långa vägen.

Jag ska tänka lite mer realistiskt. Det säger rationella Anna. Och jag vet att hon har rätt. Men ibland vill man ju bara sväva runt på sina rosa små moln. Det är så skönt i tyngdlösheten. Men man kan falla tungt. Platt pannkaka.

Jag vill verkligen inte bli platt.

Popaganda om tre veckor. Det hade gått mig helt förbi. Fixade snabbt ledigt från jobbet. Ibland är jag förkrossande effektiv. Tänk att jag ska få dansa till Hello saferide. Och I´m from Barcelona. Jenny Wilson. The Concretes. Och massa andra dansanta akter. Helt gratis. Kan väl inte bli så mycket bättre. Fast förra året regnade det små isbitar. Jag vet inte om jag någonsin har frysit så. Så solen får gärna skina. Men det kommer den göra.

Jag måste diska och läsa om amerikanska presidenter. Min mage vill ha mat också. Det ska den givetvis få. Omgående.

Ses