Gråstarr

Nu är vi hemma igen. Duggan är skriven och Smulan leker med en halsduk ute i hallen. Hon var så duktig och så modig. Ordet smockfull fick en ny definition när vi pressade oss på bussen imorse, men hon satt snällt kvar i min famn fastän det var superläskigt. Väl hon veterinären så charmade hon personalen totalt, bara genom att finnas till.

Diagnosen var både bra och dålig. Bra att vi inte fick rådet att avliva henne, dåligt att hon har starr på båda ögonen och inte ser så bra. Innan hon är fullvuxen kan man inte göra något och som det är nu lider hon inte. Vi ska tillbaka om ungefär 6 månader för att se hur det har utvecklat sig. Veterinären kändes väldigt förtroendeingivande och duktig. Att hon höjde vår kisse till skyarna gjorde inte att vi gillade henne mindre.. Det är vägen till djurägarens hjärta!

Kemin står mig upp i halsen så nu ska jag dricka te och sedan bege mig till hästmonstret.