Grekpizza

Jag var snäll mot mig själv och bjöd på pizza till middag. Nu är jag så mätt man kan bli.

Och jag vill att Niclas ska vara här och pussa mig på kinderna. Men Niclas sitter fast i Icanätet ända fram till 22,30. Sedan kanske han kan komma. Och hålla om mig när jag sover. Jag drömmer ändå, men jag är inte lika ensam när jag vaknar.

Jag är inte världens bästa flickvän men jag tycker om honom så himla mycket. Jag tror han vet det i alla fall. Om han var ovetandes innan så är han ju inte det längre.

Imorgon vill han att jag ska fika med föräldrarna. Suck. Han förtjänar ju det. Men jag vet inte jag. Sist jag träffade på dom var dom helt vitklädda och log oavbrutet.

Hm.

Fortsättning lär följa...