Nu har jag snusat lite på Alfur.

Han såg så himla lycklig ut där han stod, kikandes över en lite för hög boxkant. Tänk vad glad man kan bli av en liten häst. Jag tog ut honom i morgondaggen och han skrittade glatt iväg. Världens finaste lilla Skrutt.

Men jag har fortfarande väldigt ont, så nu skriver jag här så det blir lite mer officiellt: Alfur får vila några dagar tills värken har släppt. Såja. Då var det sagt. Jag kan ju fortfarande lukta på honom varje dag.

Jag lyssnar på Ane Brun på morgonkvisten, inspirerad av kompisarna som ska se henne om en vecka.

Det promenerar omkring en myra i min hall. Undra om han vill bli min Innemyra. Han verkade inte särskilt kelsjuk, men det kan ju vara för att vi inte känner varann så bra än. Han trivs nog bra här i världens rörigaste rum. Måste fixa det.

Nu är det skoldax. Och sedan ska det firas födelsedag.

Joseful