Måndag

Det finns en tjej i min naturkunskapsklass som jag gillar. Hon heter Hedda och har skön humor. Hon skulle passa in bland Barbrokompisarna. Inte så många som gör det. Apropå sköna tjejer så har jag pratat mycket med Anna på sistone. Hon är en av dom bästa.

Jag har varit flitig med studierna idag, men det förekommer vissa distraherande tankar. Hm.

Livet är så fint nu. På ett sätt vore det bra för alla att få en djup depression, och sedan komma ur den. För livet kan vara överväldigande härligt. Jag vaknar på morgonen och gillar det. Solen skiner, jag har den vackraste av hästar, vännerna. För ett par månader sedan ville jag dö. Det är märkligt. Jag är lite rädd att det bara är medicinen, men jag vet ju att jag mått såhär bra förut. Utan medicin. Kanske är jag starkare nu. Det har varit den svåraste hösten och den svåraste vintern, men jag tror jag vunnit mycket på att ha gått igenom mig själv och det förflutna. Lärt mig saker om mig själv, försökt bearbeta. Jag tror jag acceperat att man inte kan ändra på människor. Jag har lärt mig att inte slå knut på mig själv för att göra andra nöjda. Att bara omge mig med människor som är bra. Det har sorterats lite i vänskapskretsen.

Det blev visst lite kristet.

Josefin