Hello saferide

Frida ringde just och berättade att vi ska se på Hello saferide 12 oktober. Det bättrade på en annars ganska miserabel morgon. Jag drömde liksom att Alfur bröt benet och jag kunde inte komma och säga hejdå!!! Och massa andra ruskiga saker. Kan jag få lite lugn i själen tack! Jag börjar känna mig uppgiven. Och fruktansvärt trött. Alfur ska alltid leva. Annars måste ju jag också dö. Och vi vill båda leva.

Men solen skiner idag. Jag ska strax storstäda. Man ser varenda dammråtta. Under datorn kikar det fram en hel hög.

Jag saknar en snubbe ibland. Vi hinner inte ses så ofta. Och jag skickade värsta fina smset igår och fick inget svar. Hoppas kärleken lever och frodas. Det vore jäkligt trist annars.