Fin pojkvän

Glömde berätta om min födelsedagskväll. Niclas kom hem vid halvelvatiden och hade med sig tårta och rosor. Jag blev jätteglad, för vi ska egentligen fira imorgon efter tentan så jag hade inte räknat med något firande.

Hejdå Mongogubbe

Jag pluggar stillsamt idag. Känner mig lite darrig av dagens händelser. Försöker att behålla lugnet och tänker på att det enda man kan göra är sitt bästa.

Ett roligt och stort beslut är taget idag. Jag ska säga upp min stallplats och flytta till Barbros ställe. Redan om 2-3 dagar går flyttlasset. Igår rann bägaren över när det stod på tavlan att vi inte får använda skogshagarna längre. Det är mycket småsaker hela tiden och jag orkar inte med det hela tiden. Jag tror vi båda kommer få det bättre i nya stallet. Alfur kommer gå i en stor fin hage med en häst som var väldigt lekfull och behövde kompis.

Jag ser fram emot det. Jag ser även fram emot att säga upp min stallplats. Hejdå Mongogubbe.

Bussolycka

Idag har det varit en hemsk bussolycka mellan två bussar på linjen som trafikerar Öregrund-Uppsala. Jag blev rädd när jag slog på datorn vid sjutiden imorse och möttes av nyheten. Ringde snabbt mellansystern och fick veta att hon satt på bussen bakom. Vilken lättnad, men också "tänk vad nära". Jag lider med alla omkomna och dess anhöriga.

Livet är skört.

Födelsedagsbarn

Här sitter jag och födelsedagsfikar med mig själv. Chokladboll och cocacola dagen till ära. Fick en bit morotskaka av Madde också. Många grattis har jag fått, men jag gillar inte att fira min födelsedag med plugg plugg plugg. Jag och Louise satt nyss och försökte skriva iordning reaktionsformler som ska redovisas om en timme. Tyvärr brydde vi oss inte det allra minsta om svaren. Så är det nu. Jag har pluggat så mycket att jag inte bryr mig längre. Det känns som jag förstår lika lite som innan jag började, men skillnaden är att jag inte orkar fokusera längre.

Och därför sitter jag här nu. Jag vill bara vila hjärnan ett tag. Jag vet vad som väntar när jag kommer hem. Jag borde få åka bergochdalbana och äta tårta istället. Jag ska i alla fall få rida ikväll. Jag har redan bestämt vart. Det gör jag nästan alltid på långa förmiddagsföreläsningen.

Små stockar

Idag har jag varit väldigt snäll mot mig. I 26-års present fick jag av mig själv : 2 par jeans, en fin kortärmad tröja, en kofta och 2 par örhängen. Jag kommer inte ens ihåg när jag gick på stan senast, kul med nya kläder, men skönt när jag fick åka hem igen. Gillar inte att trängas.

Nu sitter jag här i mina nya blåjeans och väntar på att spagettivattnet ska koka. Jag har suttit med kemin i över tre timmar idag och känner mig mycket flitig och bra. Nu ska jag få min dagliga ridbelöning.

Det verkar inte som katterna klarar två dagar på raken med mig hemma, för de sover som små stockar och har så gjort hela dagen. Julia var här också, och det tärde väl lite på kattkrafterna det med. Men vi tyckte alla fyra att det var mycket trevligt att hon kom. Jag somnade dock tidigt, men jag är som bekant ingen nattuggla. Hoppas hon är nöjd ändå. Hon hade fattat Josefingaloppen och gav mig 2 par snygga örhängen i födelsedagspresent. Himla bra saker jag fått; massa kläder, örhängen och superbra ridstövlar.

Nu låter det misstänkt mycket som att spagettivattnet kokar!

Gosrekord

Julia är här, hon ligger och snusar och sover. Jag har varit hos hästarna, släppt ut dem samt mockat och sopat ut hela stallet. Det var första gången sedan jag "slutade sopa" som jag gjorde en rejäl rengöring. Jag har såklart sopat efter mig själv hela tiden, men inte efter de andra. Det har varit ganska smutsigt från och till. Undrar fortfarande varför vissa inte vill ha en ren miljö till sina hästar.

Igår gick jag aldrig till skolan. Jag var nedslagen. Jag pluggade, och sov. Katterna tyckte det var underbart med mattedag och slog gosrekord. Sedan tog Alfur och jag en underbar, lång tur i snön. Det är verkligen ett rejält lager snö nu, fantastiskt att galoppera i. Fantastisk häst och fantastisk natur, och genast mådde jag lite bättre.

Nu ska jag väcka den där lillasystern så vi kan bege oss ner på stan någon gång. Jag tror jag ska få något fint av mig själv. Födelsedag i övermorgon.

Dum

Vet ni hur det är att varje dag känna sig dum, underlägsen och trög? Det gör jag.

Iskallt

Det var så fruktansvärt kallt att rida ikväll. Det stack i låren och fingrarna blev små isbitar. Red 40 minuter på ridbanan, och jag är väldigt glad att jag ändrade mig från sadel till barbacka. Alfur däremot, verkade tycka att vädret var helt acceptabelt och galopperade lydigt runt runt.

Efter hemkomst har det inte hänt mycket mer än sängläge med samtliga filtar och raggsockor på.

Gråstarr

Nu är vi hemma igen. Duggan är skriven och Smulan leker med en halsduk ute i hallen. Hon var så duktig och så modig. Ordet smockfull fick en ny definition när vi pressade oss på bussen imorse, men hon satt snällt kvar i min famn fastän det var superläskigt. Väl hon veterinären så charmade hon personalen totalt, bara genom att finnas till.

Diagnosen var både bra och dålig. Bra att vi inte fick rådet att avliva henne, dåligt att hon har starr på båda ögonen och inte ser så bra. Innan hon är fullvuxen kan man inte göra något och som det är nu lider hon inte. Vi ska tillbaka om ungefär 6 månader för att se hur det har utvecklat sig. Veterinären kändes väldigt förtroendeingivande och duktig. Att hon höjde vår kisse till skyarna gjorde inte att vi gillade henne mindre.. Det är vägen till djurägarens hjärta!

Kemin står mig upp i halsen så nu ska jag dricka te och sedan bege mig till hästmonstret.

Dags igen

Idag är det dags att linda in Smulan i en filt och åka till veterinären igen. Det är -20 C idag så det känns lite grymt. Vi ska åka buss, 21:an går förbi här och sedan ända fram till Ultuna. Jag har aldrig åkt den men den har passerat mig när jag cyklat, alltid smockfull. Hoppas vi får plats. Har inte riktigt råd att ta taxi både dit och hem. Om allt går vägen får Niclas ta sig hem själv med missan och jag går direkt till skolan. Det är en dugga på eftermiddagen som det vore bra om jag skrev. Om hon får en dålig diagnos så vet jag dock att jag kommer följa med hem. Känslosam som jag är.

Det är verkligen riktig vinter ute. Djup snö som är underbar att rida i. Djup snö som är lite mindre underbar att cykla i. Jag får starka ben i alla fall. Och kall näsa.

Jag pluggar mycket nu. Jag är så nervös för tentan. Det är svårt och varje nytt misslyckande gör mig mindre och mindre. Igår somnade jag bland alla stenciler, vaknade två timmar senare av att Niclas hade lekstund med katterna.

Nu ska jag se till att vi inte missar bussen. Håll tassar, tummar och tår.

Det snöar

Åh nu är det måndagkväll igen. Snön vräker ned. Jag gillar snö, men inte under tiden den faller ned.

Märkligt är det att man inte märker snön medan man rider, men så fort man kliver av så upptäcker man att man mer liknar en snögubbe än något annat. Alfur jobbade på bra ikväll. Min lilla prins.

Jag har sovit med kemiböckerna idag igen. Mer sövande sällskap får man leta efter. Men bra är det inte. Jag måste vara vaken och jag måste lära mig! Imorgon gär jag ett nytt försök. Och då får jag hålla mig på golvet istället för sängen. Och så måste jag lära mig att sova ordenligt på natten. Hur man nu gör det.

Niclas är hemma ikväll så nu ska jag krypa ned under varma filtar och vakna pigg och utsövd imorgon. Godnatt.

Fin hund

Det var länge sedan jag skrev nu, det har varit lite mycket att stå i.

Vi var på Gräsö i helgen, det var trevligt med mycket mat och söta djur. Casper är en väldigt fin hund.

Snart ska jag bege mig till skolan, med allt vad det innebär...

Kurr

Idag vill kroppen hem. Har haft föreläsning 8,15-12 och efter lunch fortsätter det till 15. Känner mig stressad, fick veta att labrapporten ska vara inne redan på måndag. Jag som ska till Gräsö i helgen. Och ikväll ska jag ner på stan och träffa kompisarna, som jag inte gjort på evigheter. Jag varken kan eller vill ställa in det. Jag får helt enkelt jobba med rapporten när jag är på Gräsö, Niclas lär väl ligga och sova på morgonen. Och det lär inte jag.

Ikväll är det ridlektion, hoppas det går bra. Alfur har varit så fruktansvärt pigg de senaste dagarna. Jag har fått rida honom i djupsnö för att han ska bli trött. Utmattad Josefin och galen Alfur är ingen bra kombination. Inte så att vi blir osams eller så, men jag känner mig som en liten trasa när jag cyklar hem. Igår när jag skulle vända och rida kändes som att jag verkligen inte skulle orka. Så jag lät honom galoppera hem, bästa alternativet för oss båda tror jag.

När jag äntligen var hemma, somnade jag med Smulan inkilad runt halsen. Det var mysigt. Hon börjar bli en riktig liten goskisse, skuttade upp till mig i sängen imorse också och strök sig kurrande i mitt ansikte. Skorpan smyger lite mer försiktigt fram till halva sängen ungefär, och så ligger han där och spinner som en galning. Ibland börjar han spinna bara man går förbi honom. Söt.

Nu ska jag försöka motivera mig till två timmars ytterligare kemi. Det kan vara en chokladboll som är den rätta vägen.

Utan strumpor och skor

Det är skönt att ha lite kortare och mer lättskött frisyr, men jag kommer inte klippa mig där igen. Hon var barfota.

Idag har jag laboration 9-17, dock hörde jag av dem som gjorde den igår att den möjligtvis kan gå lite snabbare. Hoppas. Men mycket kan gå fel.

Jag oroar mig för kommande tentor. Känner mig så dum. Det är ingen rolig känsla.

Det är så sorgligt

att Johanna Sällström är död.

Åttiotalsfrisyr?

Det är ett riktigt vinterlandskap ute och jag har kämpat med kemiuppgifter i två timmar. Jag är mycket tacksam för att lösningarna fanns att köpa för 40 kr. Väl investerade kronor.

Snart ska jag cykla iväg och lunchfodra, tog faktiskt inte på mig mer fodringar än vad man behöver igår på mötet. Kors i taket.

I eftermiddag ska jag klippa mig på en salong borta på svamptorget. Man vet aldrig vad man får hos nya frisörer så jag är lite nervös men håret är en burrig katastrof så jag måste ta tag i det. Hon som svarade lät som hon hade uppsprayad lugg så det var nära att jag lade på... Kanske får jag en härlig åttiotalsfrisyr, men omväxling lär förnöja. Kanske blr det bildbevis senare.

Alla hjärtansdags kramar

I väntans tider

Nu sitter jag och väntar på Mormor och Mamma. Jag ska få nya ridstövlar idag! Det snöregnar ute så jag är ganska nöjd med att vara inomhus.

Jag har mitt nya, fina halsband idag. Någon gång måste ju bli den första! Kissarna tyckte det var toppen att leka med. Kissarna tycker iochförsig att det mesta är toppen att leka med. Jag är riktigt trött på att dra runt med olika snören så de kan jaga efter. Men vad gör man inte.

Det är trist att vänta.

Tussan

Lilla Tuss och jag tittar på tv.

Uppe med Alfur

Det här var min utsikt i söndags vid 8-snåret. Det gör det värt att kliva upp i tid så man hinner ge sig ut med sin bästa kompis.

Sammanfattning av morgonen

Måndagmorgon. Jag har redan varit i stallet. Skorpan dödar mattan. Jag dricker te.

Åh så trött

Idag vaknade jag av att Smulan satt på min kudde och fascinerat tittade på Skorpan. Han satt i sin tur på mitt nattduksbord och drack kallt te. Han sörplade. Klockan var 06,15 och min väckarklocka skulle ringa kvart i sju så det var ingen idé att somna om. Det märks verkligen på dem att jag inte hann leka med dem igår och att de var ensamma nästan hela dagen. De är sjövilda. Hänger i gardinen förtillfället.

Snart ska jag till stallet och jag har ingen vidare lust. Gärna om ett par timmar, men jag är så sömnig nu. Men Maxi gillar att man kommer i tid så det är nog bäst att jag pallrar mig iväg.

Ridlektionen gick bra i fredags och systern tyckte att Alfur var fin. Roligt tycker jag. För jag tycker han är finast i världen, och jag vill att alla ska se vad jag ser.

Snark.

Hahaha

Idag hade jag receptet på korvstroganoff på mitt mobilsvar. Gissa vad jag åt till middag?

Red ganska långt med Alfur och var hemma vid 21, i form utav en isbit. Jag fryser fortfarande, fast jag varit hemma i mer än en timmee. Brr.

Jobbade 7,55-15, och jag är kolossalt jättetrött. Katterna verkar tycka jag är världens tristaste kompis. De skuttar runt i hallen.

Jag måste nog faktiskt krypa ner nu, imorgon är det en ny dag med ridning och jobb.

Recept

Skola idag. Lämnade in tre labrapporter och var hemma vid halv två. La mig på sängen med en katt och nya ridsport. Vilken katt som höll mig sällskap varierade under eftermiddagen, eftersom de tydligen inte kan ligga i sängen samtidigt.

Kl 19 ska jag rida lektion. Linnéa ska komma och titta. Jag är lite nervös för det. Jag är ju så stolt över min häst.

Jag är himla trött såhär i slutet på skolveckan. Imorgon börjar jag jobba 7,55... Men det är i alla fall nåt helt annat än att sitta i en aula och rita kolkedjor i ändlösa timmar. Jag får ha fleeceväst på mig också.

Jag undrar hur man lagar korvstroganoff?

På rikt

Idag mår jag bättre. Jag har påriktigtskrattat.

Det är nystädat hos mig och det luktar rent i varje vrå. Nu ska jag fika och sedan åka till Alfur!

Svinkallt

Idag står termometern på -18 C och jag höll på att frysa rumpan av mig när jag släppte ut hästarna! Jag ska ta på mig alla kläder jag äger när jag cyklar till skolan. Kommer förmodligen fram som en svettig pöl, men jag tar den risken.

Medvind

Nu är det kväll och Skorpan sitter vid skärmen och kikar på mig. Det är rejält kallt ute.

Jag fick lite medvind till slut. Lena ringde för att säga att jag får söka läkare på egen hand (för recept och så), och då berättade jag hur jag mådde så nu ska hon försöka ordna specialpsykiatri åt mig. Det var som luften gick ur mig, av lättnad. Vet inte vart jag ska kunna peta in det tidsmässigt, men det får ordna sig.

Nu ska jag värma mig under en filt.

På låtsas

Det är jobbigt att vara i skolan idag, men jag är här. Jag är omgiven av glada människor, som skrattar och pratar. Och jag försöker mest att verka normal. Men jag vet att det inte går något vidare, så jag gick iväg. Orkar inte låtsas. Äter mycket hellre min lunch framför en dator än låtsaspratar och låtsasler.

Jag mår inte bra längre, jag gör inte det. Hur vänder man en negativ spiral när man är mitt i den? Jag ser inga lösningar, bara problem. Kanske är det just det som är problemet.

Omtentorna tornar upp sig och jag tycker det är orättvist. Alltid några få poäng från gränsen. Aldrig lite, lite tur. Jag vet att det är samma för alla, men det skulle vara skönt med en smula medvind.

Kön till microvågsugnarna tar aldrig slut. Jag är hungrig. Det är en riktig vinterdag idag. Jag är här mellan 9-18 idag och sedan är det inte mycket tid kvar av dygnet. Alfur får nog ingen snögalopp idag. Men han kan få en snöpuss. Om han vill.

Snor och dunkande huvud

Så kom äntligen tårarna. Jag önskar att allt bara kunde bli bra, att det inte skulle vara så förbannat svårt hela tiden. Eller så är det verkligen nåt fel på mig.

Min modiga, fina syster

Lördag

Jag morgonfodrade idag, för hon som skulle göra det är sjuk. Och det är ingen höjdare att stångas med bångstyriga hästar när man har feber. Det regnade hela kvällen igår, och sedan blev det visst minusgrader, för det var riktig isgata. Mitt knä var på väg ur led vid ett tillfälle, tur att jag hann få tag i en stolpe för det är inte skönt alls.

Nu har jag diskat gårdagens mastodontdisk och ska strax bege mig tillbaka till stallet igen. Ikväll har jag lyckats få ett extra jobbpass, bra nu när veterinärräkningarna radar upp sig en efter en. Jag hade aldrig anat att det skulle vara dyrare att ha katt än häst.. ;-)

Jag ska försöka stressa av den här helgen och göra en liten nystart på måndag. Idag behöver jag inte läsa alls, och inte imorgon kommer en kompis över och gör mig pluggsällskap. Idag är det Alfur, kissar och jobb. Och inga jobbiga tankar. Det är som det är. Ikväll ska jag äta nåt gott, kanske steka halloumiost igen?

Fint

Igårkväll när jag kom hem från stallet, alldeles blöt av regn, bjöd Niclas på tacosmiddag med blåbärspaj till efterrätt. Det var en mysig fredagkväll.

Grått

Nu är jag lite mer vänligt sinnad.

Snön regnar bort utanför och snart ska jag åka och rida lektion. Jag hör att min farfar håller på att dö och jag känner ingenting. Jo, jag känner massor av saker, men ingen sorg över att han ska dö. Jag känner honom inte. Men jag minns att han hade kläder i murriga färger. Koftor. Efter köttbullarna tog de fram massa leksaker man kunde skruva upp. I skogen på baksidan fanns det blåbär. Om man gick in det kalla garaget så fanns det läsk i en back. I hallen låg det plastiga mattor.

Nu blev jag ledsen. Jag är en sån misslyckad familjemedlem.

Solsken och fågelkvitter

Jag är på uselt humör. Jag är trött på människor. Jag är trött på mig själv.

Less på att cykla överallt, hela tiden. Less på att bli iskall, genomsvettig och trött. Orkar inte sitta ändlösa timmar och inte förstå vad fan människan snackar om. Vill inte umgås bara för att. Vill inte stressa hit och dit hela tiden och aldrig räcka till.

Jag vill fan inte ens bli husdjursagronom.