At school

Just det. Här sitter jag nu i biblioteket igen. Dricker lite vatten och mår bra.
Har haft lite matte, förstod inte så mycket. Det kanske vore bra om jag började fatta lite snart. Men det är så många e:n upphöjt i grejer och logaritmer hit och dit. Och så går det superfort. Swosch. Men det ordnar sig.

Nu ska jag gå ut lite i solen. Innan hönsen.

Fin morgon nr 2

Vaknade och mådde bra. Julia låg och snusade brevid. Fast hon vaknade ganska direkt och spände ögonen i mig. Hon såg bestämd ut så jag stack iväg till stallet. Där stod dom små liven med nyfikna ögon. Jag pussade Alfur och tog ut honom i morgondaggen. Sedan tog jag ut dom andra rackarna och gjorde klart allt annat. Så sedan är det bara det roliga kvar, ridningen! Det är bra för jag kommer ha lite bråttom efter hönsen. Jag är väldigt skeptiskt inför det här studiebesöket ska jag säga..

Inatt drömde jag, men inget läskigt! Det var jag och Danial. Vi satt i kassa 1 & 2. Jag fick min överraskning som jag ska få för att jag varit så duktig och inte rökt fastän jag velat! Det var en leksaksmobil! Då kom chefen Vera och skällde på mig för att jag inte gick och la tillbaka den i hyllan. Men det var ju min present! Jätteknasigt.

Idag är det en rolig dag. Först skola (höns...), men sedan ridning, sedan hångel, sedan vin hos Babs, sedan dans! Och sedan kärlek och kramar igen!! Jag är allt bra lycksalig jag.

Nu måste jag borsta mina tänder. Hejdå.

Kor

Idag har jag kollat på kossor. Jag upplevde dom som stora och ganska oberäkneliga.

Imorgon ska jag studera höns. Jag vet inte riktigt hur jag känner inför det. Jag kommer lukta fjäderfä.

Bästa hälsningar er Bonde

Jag glömde!

Det är ta mig tusan kärlek!

Fin morgon

Jag vet att jag gör dumma, konstiga saker. Kanske i era ögon. Men ni har aldrig gått i mina skor. Vi kommer fixa det här tillsammans.

Och tänker ni ifrågasätta mig så fråga er varför. För det är inte vad jag behöver. Det fixar jag helt på egen hand.

Jag är inte ensam längre.

Och jag tycker om er. Ha tålamod. Min själ är lugn igen.

På Fridas skola

Nu sitter jag i en datasal i Fridas skola, den som var min skola förra terminen. Frida suckar vid datorn brevid. Jag mår ganska så bra idag. Har kanske inte varit så himla driftig, mest njutit av att kunna andas och må bra. Det är så skönt att kunna skratta. Jag drack mitt chaithé och skrattade på riktigt. Skönt skönt skönt. Nu säger Frida "Åh nej". Stackarn.

Jag har ju inte varit i skolan idag men jag skäms inte så mycket för det. Jag satt på stadsbibblan och läste i matteboken i kanske en timme. Jag fattade ingenting. Jag måste verkligen ta tag i det. Jag tror det börjar imorgon. Ta itagandet alltså. Men det är grymt svårt. Men det bekymrar inte mig idag inte. Idag kan jag ju andas helt själv.

Jag har varken rökt eller ätit piller. Jag är så himla bra.

Imorgon hoppas jag att Julia kommer. Och jag tror hon kommer! Hon har liksom sagt det. Då kan man ju inte ändra sig huxflux. Hörde du det Jullan?

Nej men nu ska jag väl kanske läsa lite om höns. Dom kanske inte intresserar mig lika mycket som hästar men vad ska man göra.

Hejsvejs

Jag försov mig lite..

..men jag tror att det är läge att vara lite snäll mot mig själv. Så jag får vara hemma tills eftermiddagsföreläsningen. Jag hade det inte så lätt igår. Tillbringade många timmar av kvällen i stallet. Det är så skönt att följa stallrutinerna, det går nästan av sig självt. Mocka, vatten, hö, betfor, vatten till hagen... och så Alfur förstås. Nu när jag är så trött har vi en liten vana att jag sitter vid hans framben så nosar han mig i håret. Det är ganska mysigt. Och helt kravlöst.

Jag kände ett lugn när jag vaknade idag. Mindes inga drömmar. Vilket är helt underbart. Inga drömmar! Låt det fortsätta så.

Men jag har min förkylning. Det killar i näsan. Och jag somnade ganska sent. Pratade med flickan B som tycker jag ska sluta överanalysera tillvaron och vara snäll mot mig själv. Alltså den enkla utvägen. Hon sa att jag inte var värdelös. Att jag har fina vänner för att jag förtjänar det. Och att toppsnäckan Niclas inte skulle vara uppslukad av mig om jag var så usel. Jag frågade om hon hade ätit snällpiller. Det hela var lite otäckt.

Nu orkar jag inte tänka så mycket. Ska försöka läsa in det jag missat.

Hejdå Kompisar&Andra

Inget mer kursivt här inte

Nu är det vanlig stil igen. Jag vill klargöra att jag inte är en av dom skärande flickorna, det är bara det att när det är som värst försöker jag komma på saker som kan verka avledande. Jag har aldrig gjort det.

Men gud. Separationsångesten jag har. Ska jag alltid ha den? För jag kan inte hantera den. Jag har ju för helvete gått i terapi.

Ge mig cigarretter. Jag vet inte ens om jag stavat rätt.
Men det kommer ju inte hjälpa för fem öre.

Jag har inte tagit lugnande i alla fall. Det var väl bra.

Vem ska trösta Knyttet?

Tumlad och tömd

Ok. Första riktiga attacken har ägt rum, och det var såklart stackars fina Niclas som fick hjälpa mig igenom den. Självföraktet växer men alternativet var typ dunka huvudet i väggen. Eller att röka 10 cigarretter. Eller ännu värre saker. Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra när det blir svårt att andas. Man får en impuls att skära i sig själv för att få känna en annan smärta. Men jag vill inte skära i mig själv. Galenskap. Då lugnar Niclas röst i telefonluren. Men hur känns det för honom att höra mig snyfta okontrollerat. Men jag vet inte vart jag ska vända mig. Jag står handfallen. Eller ligger oftast. Och nu blev det kursiv stil. Helvete. Jag får börja om.

Jag är cp

Jag känner mig fånig som sitter här i bloggen och gnäller. Men det är typ det enda stället jag har att uttrycka mig på. Men det är så många som läser. Till vilken nytta? Jag kände mig så fruktansvärt ensam igårkväll. Mamma skickade ett godnattsms. Tack, förlåt att jag inte svarade. Jag vet inte varför.

Och jag saknar Niclas. Varför? För att jag är rädd eller för att det är kärlek? Jag tycker så hemskt illa om mig själv. Jag är så svag. Jag vet inte om jag är redo för psykakuten eller bara är trött och rädd. Och när det förs på tal får jag ångest i hela magen. Jag fattar inte att någon vill vara kompis med mig. Jag är en så knäppstare. Jag vill bara vara normal.

Jag hoppas jag tar mig iväg till skolan. Jag kan inte sitta här och vältra mig mer nu. JAG ÄR EN HELT VANLIG MÄNNISKA. VARKEN MER ELLER MINDRE. KAN JAG FATTA DET NÅN GÅNG.

Och nu vill jag inte att någon ska läsa det här och få panik. Ville bara få det ur mig. It´s all good.

Nattens drömmar

Jag drömde att jag var dödsdömd. Sedan ändrades det så att det var andra som var det. Det var läskigt. Jag drämde att Alfur galopperade runt i en hage med havsutsikt med eksemtäcke på sig. Han hade visst varit halt. Några kvinnor med barnvagnar ifrågasatte hans hälsa. Sedan drömde jag att jag lånade en båt, men sedan när jag skulle knyta fast den så drogs jag ut i strömmarna. Jag kunde visst inte simma så bra så jag blev räddad av en okänd kille och en kille jag kände. Jag vet inte vilken kille det var.

Jag är så less.

Ingen skola idag

Det blir ingen skola för mig idag, för somnar jag där utan atarax i kroppen så somnar jag garanterat idag. Jag ska försöka att klara mig utan att ta några fler. Man blir så tung i kroppen. Det var en utmaning att ta ut hästarna imorse. Men det gick. Himla snorig också.

Träffade på Lena i nattens drömmar. Hon frågade om jag blivit sjuk igen, och sa att jag borde ta tag i det på en gång. Men jag är bara ledsen nu, vanligt ledsen som alla människor är.

Bokade av kiropraktorn. Har ingen lust att klä av mig idag. Måste nog stanna i sängen större delen av dagen. Jag är så slut.

Annapanna Hallberg, förlåt att jag inte svarat när du ringt. Men jag har inte orkat. Förlåt förlåt.

Jag önskar det vore lite lite lättare. Nu är jag som en trasa.

Jag önskar det vore den här helgen som Casper skulle komma. Han skulle inte låtit mig vara ledsen.

16,14

Tårar tårar tårar.

Sötaste Julia

Du ska inte oroa dig för mig. Jag har inte blivit sjuk igen och jag gör allt för att inte bli det igen. Jag kommer klara det. Och gör jag inte det, ja då får vi fixa mig då.

Pussar och kramar till världen bästa lillasyster

Morgon igen

Fortfarande ganska drogad. Huvudet börjar bli klart med kroppen är tung. Hästarna leddes ut av en flicka i koma imorse. Men det gick bra. Hoppas att resten också blir bra.

Separationsångest

Det var länge sedan jag åt lugnande. Men jag klarar inte av det här . Känner mig redan bedövad. Hatar mig själv. Önskar att det inte var natt. Jag är rädd. Ensam och rädd.

Men jag var tvungen. Jag måste bli den starka Josefin som jag var i våras. Jag måste stå på egna ben. Även om det känns som dom aldrig kommer bära.

Det finns inget rätt eller fel. Det finns ingen Lena under sängen. Det finns bara en rädd Josefin. Som kämpar för att överleva.

Ensam måste vara stark

Ibland vaknar jag och känner mig ensammast i hela världen. Och det är det jag måste vara. Jag måste reda ut det här på egen hand. Jag litar inte på någon annan änmig själv. Jag kan inte göra det. Det är för mycket som står på spel. Jag står på spel.

Varje dag rör sig marken under mig litegrann. Jag står inte säkert. Jag måste få tillbaka balansen. Måste ta mig tilbaka till när jag hade makten i mina egna händer.

Kommer ihåg hur det var när jag inte vågade somna för drömmarna var så otäcka. Inatt var det så. Jag vaknade och var så rädd. Ringde Niclas för att höra att han levde. Sedan låg jag med tänd lampa och undrade förtvivlat vad som krävs för att få lugn. Och det är ju när jag slutar förlita mig på andra människor.

Jag har klarat det förut.

Nu vill jag inte ha en rosa blog längre

Jag börjar känna mig lite bättre nu. Eller så var det den intensiva kärleksinjektion jag fick av Alfur för en liten stund sedan. Han vill bara stå alldeles stilla med huvudet tätt intill mig. Bästa medicinen.

Orkade med en fika med Anna, det var roligt att träffa henne igen. Det var lite darrigt att ta sig hem, men jag klarade även det. Stålkvinnan.

Jag var inte superförtjust i cheesecakeglassen. Jag trodde jag skulle vara det faktiskt. Mitt frysfack håller inte den kyla som det ska, så glassen var inte helt fryst. Den hade oddsen mot sig. Så kan det vara i livet.

Imorgon ska jag jobba. Måste det. Hoppas att jag inte mår som en liten, liten apa. Ingen som jag tycker om ska jobba. Inte som jag vet om i alla fall. Tänk om alla flickorna som inte gillar mig samlas runt mig i ring och sjunger elaka sånger? Då ska jag visa mina karatekunskaper. Eller så visslar jag på alla mina killkompisar på golvet. Dom gillar mig fast jag inte sminkar mig och struttar runt. Men jag gillar inte riktigt stämningen på jobbet just nu. Så himla mellanstadieaktig.

Jag kanske dricker min sjätte kopp thé för dagen. Gigantiska koppar också. Jag kissar rätt mycket. Beställde skivor idag. Fick mycket lön så jag gav mig själv det. Resten går oavkortat till Alfurs lyxliv. Men för att återgå till skivorna, dessa blev det:

• Marit Bergmans nya
• Timo Räisinens senaste (?)
• Firefox AK
• Hello saferide (Ep)
• Veronica Maggio, fullängdsskiva (ngt av en chansning)
• Fibe oh fibes! (nyaste skivan)

Jag köper bara svensk musik nuförtiden! Helt oförhappandes. Så var det förra beställningen också. Eller har svenska artister något smart reklamknep som man inte märker, men som ändå verkligen går in i ens medvetande...?

Ska bli roligt när dom kommer i alla fall. Jag älskar platta paket från cdon!

Ibland kan det kännas sorgset att vara ensam på fredagkvällar. Speciellt när "alla" är ute, och det var meningen att man själv skulle varit med. Men känns ganska ok. Jag skulle aldrig orka. Det är dock lite för lite action på msn för att det ska vara riktigt bra. Men dom kanske också fredagsroar sig. Eller myser.

Jag har i alla fall Andy Bandy.

Fredag

Nu är det fredag och min hals börjar återta normalform. Imorse ville den inte funka alls. Nu är jag ensam och uttråkad. Mitt hår är platt som en pannkaka.

Surfade just in på SLU´s hemsida. Jag klarade tentan. Det var bara en i klassen som hade IG. Haha. Undra vem det var. Lär ju känna sig ganska puckad nu.

Jag har glass i frysen. Den smakar cheesecake. Mumsigt värre. Fast det vet jag ju inte än. Ska smaka ikväll kanske. Jag kommer vara ensam idag. Håhåjaja. Tur att jag har glassen.

Jag åkte till Alfur igår. Niclas var snäll och hjälpte till. Alfur fick gå lös på gården medans vi fixade mat och sådant, och aldrig är han så lycklig som då! Han kilar runt i alla skrymslen, retas med dom andra hästarna, som redan står inne. Provsmakar gärna deras mat om han kommer åt. Och sedan sticker han ut på fältet och gömmer sig i mörkret. Om man följer tuggandet så hittar man honom till slut. Och han ser så himla nöjd ut! Så det var helt klart värt att plåga sig dit.

Tror jag ska ta bussen ner och fika med Anna i eftermiddag. Annars dör jag uttråkningsdöden. Jag är ju så himla ung.

Hejsvejs.

Miserabelt värre

Bloggen är mitt enda sällskap ikväll. Eller, om jag orkade pallra mig härifrån så finns det säkert några rackare som vill leka med mig. Men här i svettets boning är jag alldeles ensammen. Tog en ipren för ett tag sedan, innan dess gjorde det bananas ont. Överallt. Har superdåligt samvete för att jag inte är hos Alfur. Urk.

En bra grej var i alla fall att jag skulle ha åkt på utflykt idag så jag hade köpt matsäck. Färdiga saker som bara är att stoppa i munnen.

Önskar jag hade en bil så jag kunde åka till stallet och kolla så allt är ok.

Rosa

En rosa, sjuk dag. Jag har pratat med Anna nu, hon kunde sova hos Sandra. Så jag slipper proppa mig full med värktabletter, klä på mig och vara pigg och glad. Det var tur för det kändes lite övermäktigt där ett tag. Danial tror att jag är låtsassjuk för att slippa umgås. Det trodde som tur var inte Anna. Jag hoppas att jag är piggare imorgon, så jag orkar fika med norrländska tjejen. Jag klarar redan att sitta upp och blogga. Kan vara kexchokladen som gör sitt.

Diskuterade mitt sjukdomstillstånd med Kamillan. Kanske kan vara magkatarr. Men det är mest ett konstant illamående, inte så mycket magont. Men jag har haft halsbränna sedan i måndags. Någon som känner igen symptomen? Börjar bli himla less på att inte må bra och orka alla saker jag vill göra.

(Alla ni som nu sitter och funderar på om jag har ett litet barn i magen:det är kontrollerat och struket från listan.) Så det så.

Det finns tydligen receptfria tabletter mot magkatarr på apoteket. Funderar på att prova. Eller borde jag träffa en läkare först? Men orkar jag vänta på en tid. Jag hostar så jag nästan kräks. Den bjuder jag på. Om ni gillar mig så får ni väl ta lite äckel också. Allt kan inte vara underbart och rosaglimrande hela tiden! Även om jag drog mitt strå till stacken genom att välja världens mest rosa layout till min lilla blog. Den är nog ytterst tillfällig. Men nu är mina äckliga utsvävningar i alla fall ursäktade. Hoppas jag.

Jag är lite ensam och uttråkad, såhär i energiruset från min kexchoklad.

Hej då. Glöm inte bort mig.

Som jag grät

Jag läste den sorgligaste artikeln jag läst på länge. Jag bröt ihop. Det var ganska skönt att släppa på barriärerna.

Här hittar ni den. Det finns så mycket ondska och sorg i världen. Men det är väl så det är.

I dreamed about you again last night. You never have the same face twice.

Jag är sjuk. Hostade hela natten och nu känner jag mig helt svag. När jag inte hostade drömde jag såklart. Mina drömmar är så lättolkade. Jag blir ofta övergiven. Och så är det bråttom. Och jag hinner aldrig ikapp. Det värsta är när Alven dör. Men det var ju igår natt.

Jag ligger i fotändan på sängen och bloggar. Det är inte helt okomplicerat, men skönare än att sitta på hårda, gröna stolen. Jag missar en heldag på Jälla idag. Inte så bra, men mina öron värker och det finns inte en möjlighet att jag ska orka stå och titta på jordbruksmaskiner i 8 timmar. Men jag missar deras hästar. Jag har fått för mig att dom har fina nordsvenskar med svallande manar. Det är också obligatoriskt att vara med, men dom har inte kollat att vi har närvarat vid några av dom andra tillfällena.

Ett tydligt tecken på att jag inte mår så bra är att jag inte vill åka och rida. Solen skiner, men jag orkar inte stiga upp. Önskar jag hade en lättläst tidning inom räckhåll, matteboken känns övermäktig just nu. Och Oprah är slut. Oprah var skittråkig och religiös för övrigt.

Pratade med N igår. Nu känns det bra och jag fick fin kärlek. Vi kollade på Weeds och Frasier och sedan hostade jag resten av natten. Det känns rätt trångt att vara två i en 80 cms säng, när den ena vrider och vänder på sig, och går upp och dricker vatten stup i kvarten. Niclas, som inte är en morgonmänniska alls, såg ganska sömnig ut när han gav sig av till jobbet imorse.

Anna ska ju komma idag. Jag önskar verkligen att jag var piggare. Blir jag inte bättre kanske jag måste fråga om hon kan sova hos Sandra inatt. Annars måste jag kanske hosta på henne. Det vill hon bergis inte.

Ingen har vaknat på msnen. Vad gör ni? Sjusovare. Jag då. Värsta ensam och ynklig.

Josesjuk

Som jag har städat nu. Badrummet, hallen och sovrummet/tvrummet/matsalen. Nu skiner det överallt. Fönstret står på vid gavel, solen skiner in och inte ett dammkorn så långt ögat når!

Hello saferide

Frida ringde just och berättade att vi ska se på Hello saferide 12 oktober. Det bättrade på en annars ganska miserabel morgon. Jag drömde liksom att Alfur bröt benet och jag kunde inte komma och säga hejdå!!! Och massa andra ruskiga saker. Kan jag få lite lugn i själen tack! Jag börjar känna mig uppgiven. Och fruktansvärt trött. Alfur ska alltid leva. Annars måste ju jag också dö. Och vi vill båda leva.

Men solen skiner idag. Jag ska strax storstäda. Man ser varenda dammråtta. Under datorn kikar det fram en hel hög.

Jag saknar en snubbe ibland. Vi hinner inte ses så ofta. Och jag skickade värsta fina smset igår och fick inget svar. Hoppas kärleken lever och frodas. Det vore jäkligt trist annars.

Danial!!

Jag har glömt att berätta om min goda vän Danial. Varje gång jag sätter mig vid min lilla dator är han där, med glada tillrop och smittande glädje. Och är han för ovanlighetens skull inte där så räcker det med ett litet mail så är han snart på plats. Det är bra, för man vill ju inte behöva äta frukost ensam!

Danial bor i Gävle, där kämpar han på för att bli Disneys nästa stora namn. Det blir nog inga problem alls. Ser fram emot att få en sprillans ny film tillägnad mig!

Jag önskar att alla hade en kompis som Danne. Tyvärr räcker han inte till alla, men ge inte upp! Det finns någon därute för dig också!

Pepparkakskvällen

Världens rörigaste rum. Världens tröttaste tjej. Är det här normalt, frågar jag mig. Kom hem från stallet för en timme sedan och det finns inte en möjlighet att jag skulle orka städa, diska och plocka undan tvätten. Jag är så slutkörd så att det känns som om jag knappt finns. Ska jag gå och testa mina blodvärden? Eller beror det helt enkelt på den bristfälliga sömnen.

Säkert är i alla fall att det kostar på att ha en kropp som inte fungerar.

Tentan, jag tror jag klarade den. Den var lätt så gjorde jag inte det så får jag skämmas.

Anna kommer på torsdag. Bestämde mig just för att skippa första föreläsningen imorgon. Då hinner jag både sova lite extra och städa undan det värsta. Jag har ändå somnat flera gånger de senaste dagarna. I skolan alltså. Det är ganska frustrerande. Jag kan inte hindra det, ögonen blir tunga och till slut tappar jag huvudet. Det är inte bara jobbigt, ganska pinsamt också. Tog en halvtimmes tupplur i bibblan igår. Jag sover förbluffande bra sittandes.

Hann i alla fall träffa Niclas en stund idag. Det var skönt. Han är bra. I helgen ska jag försöka hinna slappna av. Bara ligga och vila på hans axel. Lukta lite på honom. Han luktar gott. Och är förkrossande söt.

Ridningen har gått bra de senaste dagarna, har inte gjort så ont heller. Och Alfur har haft helt varma trygga ögon. Sammetsmulen.

Godnatt

Skolans bibliotek

Jag mår jättekonstigt idag. Illamående, halsbränna och allmänt yr. Har just spenderat ett par timmar läsandes inför tentan. Allt börjar kännas snurrigt och jobbigt. Lite drygt en timme kvar, jag vet tyvärr inte vilken sal vi ska skriva i. Borde leta upp några ur klassen och fråga, men jag är allt annat än social och kallprat känns bra jäkla jobbigt just nu.

Det ordnade sig fortare än kvickt, kikade lite åt sidan, och vid datorn brevid satt en av klassens få killar. Han visste på råd. Sal O. Så himla bra.

Jag hoppas att jag inte börjar må ännu sämre så jag orkar fika med Frida efter skolan. Det var rätt länge sedan nu. Det var även rätt länge sedan jag mådde riktigt bra. Både fysiskt och psykiskt. Det fysiska kan jag i alla fall styra över. Vad är fel? Maten? Sömnen? Motionen? Kanske borde alla tre ses över.

Sömnen påverkas enormt av hur jag mår i övrigt, jag kan inte minnas när jag senast sov en helt skön och lugn natt. Det är helt klart ett problem. Har inte direkt någon lösning heller. Vill inte medicinera. Men vad fantastiskt det vore att känna sig pigg. Och slippa dessa ständiga, jagande drömmar.

Nu ska jag gå och äta min lilla medhavda lunchlåda. Undra om jag kommer kräkas. Hoppas inte.

Frasses lekregler är inte helt lättförståeliga

Nu har jag läst. Och somnat två gånger. Jag är utmattad, men behöver inte läsa mer idag. Jag har ett par timmar före tentan imorgon.

Snart ska jag åka till min lurviga kompis. Jag har inte ridit sedan i måndags och jag saknar det. Hoppas att det inte gör så ont. Igår var min gula kattkompis där, man hoppas lite på en repris. Han har värsta söta tassarna. Men han är lite smått aggressiv också. Eller så har jag inte förstått lekreglerna. Jag tar på mig en tjocktröja så kan han attackera bäst han vill. Undra om han inte heter Frans. Han får låna min blivande katts namn. Han kanske till på köpet är min blivande katt. Tyvärr vet jag vart han bor, men jag är inte helt säker på att dom vill behålla honom. Kan vara så att dom upplever honom som lite väl hårdhänt ibland. Hm.

Jag röstade idag. Kände mig vilsen i vallokalen, Fi hade inga förtryckta valsedlar men jag såg på deras hemsida att jag hade gjort rätt ändå.

Alla unga människor som var där tog Miljöpartiets valsedlar. Undra varför alla ungdomar är så kloka. Såg en 86åring som röstade på kd. Brr. Hon gillar kanske kärnfamiljen dödsmycket.

Jag måste dricka en jättemugg thé till. Kommer bli himla kissnödig i stallet, men så får det bli.

Tänk om det går bra för Sverige demokraterna? Bara för att dom bytt från uniform till kostym så är dom inte hyggliga snubbar. Dom har tre lärare som kandiderar till riksdagen. Hur läskigt är inte det. Tänk om det är någon på jobbet som röstar på Sd? Omöjligt att veta vilka dom är, dessa ulvar i fårakläder.

Nu ska jag äntligen få rida på Alfur igen. Han är bäst.

Josefina Rullgardina

Val-2006

Idag ska det röstas. Feministiskt initiativ får min röst. Har aldrig förstått varför det ska vara sånt hemlighetsmakeri kring vad man tycker.

Igår var det en mycket lång dag. Men en ganska trevlig sådan. Väckarklockan ringde 04,37. Det är en riktigt okristlig tid och det tog en stund innan jag förstod vad det var för oljud. Jag hade druckit en hel del vin kvällen innan, och dessutom somnat på fel ställe. Så jag tog på mig minikjolen och cyklade hem. Det var frost. Iskallt. Tog på mig massa kläder samt utrustade mig med kudde och filt. Strax därefter blev jag upphämtad av söta Johanna som hade utnämnt mig till tävlingssällskap/hästskötare. Jag var nog mest sällskap. Ett något berusat sådant. Men det gillade hon.

Dagen tilbringade vi i Sandviken, som tur var i strålande sol. Så jag låg mest på marken och solade, samt drack Coca-cola. Och hejade på såklart.

Det blev en mycket lång dag. Åkte vid 05.00, kom hem strax före 20,00. Jag var så trött. Johanna bjöd på pizza som tack för hjälpen, och med den nya energin pallrade jag mig iväg till världens finaste Alfur. Mockade, pussade och kliade.

Åkte hem och väntade mig lite kärlek som utlovat, men blev dissad för tredje gången den här veckan. Hoppas det inte är en ny trend. Jag verkar inte vara så efterlängtad för tillfället i alla fall. Men det kanske jag har förtjänat. Jag är inget vidare på att hantera det, utan försvinner längre och längre bort.

Nåväl. Kröp ner i en väldigt efterlängtad säng och somnade strax därefter. Vaknade vid 8 imorse, 10 härliga timmar senare. Så himla skönt att jag är lite utsövd. För jag har ju tenta imorgon. Så nu ska det studeras. I sängen. Den är fortfarande ganska lockande.

Ryggen och höft/ljumske börjar bli ett problem. Det värker hela tiden. Jag kanske måste beställa en läkartid. Det gör så himla ont.

Hejdå. Hörs senare.

Morgonstund har inte alltid guld i mun

Tror nästan att riktigt svår matte kommer vara bortkastad tid klockan 8 på morgonen. Om man kastar pärlor för svin så är jag svinet i sammanhanget. Josesvin.

Men jag är uppe. Dricker mitt thé.

Är det någon mer än jag som drömmer varje natt?

På egen hand

Jag har ätit rostad majs så läpparna är alldeles saltiga. Det är svårt att sluta i tid. Sitter ensam hemma i röran. Niclas är för trött för att komma över. Kanske är det bra, kanske blir jag avlägsnare. Men jag är också trött. Absolut. La mig på sängen för att tentaläsa lite. Hann läsa några sidor om Sveriges kossor innan jag sov som ett litet barn. Vaknade några timmar senare i stor förvirring...och sedan blev det ju inget mer. Åkte till Alfur och blev kvar för länge. Och nu är klockan snart natt.

Imorgon har jag schemat från helvetet. Föreläsningar 8,15-16. Sedan utbildning på maxi 18-22. Alfur sköts alltså om mellan 16-18. Och jag stupar väl i säng strax efter att jag fått min årliga säkerhetsblablabla....

Ledig på fredag. Då måste jag plugga. Verkligen.

En del frågetecken kvar i tillvaron. Det finns inga tydliga kanter. Allt är svävande och föränderligt. Känns det som. Jag behöver stabilitet.

Nu har jag snusat lite på Alfur.

Han såg så himla lycklig ut där han stod, kikandes över en lite för hög boxkant. Tänk vad glad man kan bli av en liten häst. Jag tog ut honom i morgondaggen och han skrittade glatt iväg. Världens finaste lilla Skrutt.

Men jag har fortfarande väldigt ont, så nu skriver jag här så det blir lite mer officiellt: Alfur får vila några dagar tills värken har släppt. Såja. Då var det sagt. Jag kan ju fortfarande lukta på honom varje dag.

Jag lyssnar på Ane Brun på morgonkvisten, inspirerad av kompisarna som ska se henne om en vecka.

Det promenerar omkring en myra i min hall. Undra om han vill bli min Innemyra. Han verkade inte särskilt kelsjuk, men det kan ju vara för att vi inte känner varann så bra än. Han trivs nog bra här i världens rörigaste rum. Måste fixa det.

Nu är det skoldax. Och sedan ska det firas födelsedag.

Joseful

Väntan

Jag väntar på att Niclas föräldrar ska åka så vi kan ses. Han lät inte så angelägen, men jag är också en stjärna på att läsa in budskap i andras tonlägen. En ganska dålig egenskap som skapar obehag för alla inblandade.

Kamilla tar hand om Alfur idag. Och jag känner mig som världens sämsta hästägare. Fast för honom kvittar det nog vem som häller maten i krubban ikväll. Men jag vill lukta på honom.

Jag pluggar inte det allra minsta. Ligger på sängen och har ont. Funderar på att rassla mig iväg till en affär. Har i alla fall lyckats stressa av lite. Har jag såhär ont får jag vila ikväll och hoppas det är bättre imorgon.

Nu ska vi försöka lösa en ekvation som hittills verkat ganska knepig. Hur hinner man med heltidsstudier, jobb, häst, pojkvän och vänner? Och sig själv? Går knappast att prioritera bort varken det ena eller det andra. Alla är så viktiga. Jag får inte ihop det. Inte utan att stressa sönder. Borde försöka släppa på pressen och inte ge mig själv så dåligt samvete. Som jag lärde mig hos Lena. Att inte plåga mig själv med tankar som inte gör någon nytta. Alls.

Alltså. Försöka planera lite. Och inte använda 75% av tiden till att ge mig själv hjärtklappning. Det ska jag försöka med.

Imorgon ska jag göra en nystart. Livet är mycket bättre när man orkar gilla det.

Om man vill hjälpa mig på vägen så blir jag glad.

Tre små ord

Har blivit sagda. Dom är fina. Och betydelsefulla.

Skitkropp

Jag har så ont. Jag tycker inte det är rättvist, det är inte som jag är en överviktig soffliggare som aldrig rör på sig. Jag som är en rörlig person kan inte röra mig för att det gör för ont. Värk värk värk. Kan ju inte rida alls idag. Kunde knappt stå upp och diska.

Kiropraktor Dahlbäck sa att det var dags att gå till en läkare snart. När ska jag ha tid med det? Jag har inte ens tid att sitta i telefonkö. Känner för att lägga mig på sängen och gråta. Jag mår illa. Försöker att inte stressa ihjäl mig.

Det är svårt att orka när kroppen strejkar.

Jag är visst en jäkla gnällspik.

Grekpizza

Jag var snäll mot mig själv och bjöd på pizza till middag. Nu är jag så mätt man kan bli.

Och jag vill att Niclas ska vara här och pussa mig på kinderna. Men Niclas sitter fast i Icanätet ända fram till 22,30. Sedan kanske han kan komma. Och hålla om mig när jag sover. Jag drömmer ändå, men jag är inte lika ensam när jag vaknar.

Jag är inte världens bästa flickvän men jag tycker om honom så himla mycket. Jag tror han vet det i alla fall. Om han var ovetandes innan så är han ju inte det längre.

Imorgon vill han att jag ska fika med föräldrarna. Suck. Han förtjänar ju det. Men jag vet inte jag. Sist jag träffade på dom var dom helt vitklädda och log oavbrutet.

Hm.

Fortsättning lär följa...

Back in the blogbuisness

Och jag tror det är förvånansvärt många som lagt märke till det. Eller så har ryktet spridit sig. Jag har fått en del telefonsamtal.

Det kan bli en bra vecka. Började fint med att jag försov mig...bara för att upptäcka att jag inte alls började så tidigt som jag hade trott. Så jag hinner ändå. Och nu är jag fin i håret, samt har randigt linne på mig. Det kan ju inte gå fel. Och inget ångest så långt ögat kan nå.

Mackor med ost och gurka!!!!!!!!!

Vitt vin i ett alldeles vanligt dricksglas

Det dricker jag nu. Jag har hittills klarat dagen med bravur. Nära på i alla fall. Fick ett varmt välkomnande på jobbet och sedan försvann dagen ganska fort.

Nu ska jag strax ge mig av till flickan som förstår bara jag andas ett ord. Jag har klätt upp mig och lockat håret. Örhängen och armband. Och så vin i ett glas såklart.

Höstmorgon med dagg, kyla, solsken och nyfikna hästögon

Jag mår bättre idag. Det är bra för idag ska jag vara på Maxi. Det fungerar vanligtvis dåligt tillsammans med ångestattacker. Dom vill gärna att vi kommer med ett glatt humör. Oj oj oj vad dom kommer gilla mig idag.

Gick inte på Johannas korridorsfest igår. Så kan det vara. Jag somnade tidigt efter en tvåtimmarstur med en nyklippt Alfur.

Mitt thé är snart klart. Jag har försökt förstå vad det är för fel på mig, eller vad som inte fungerar i mitt liv. Men hur jag än vrider och vänder på det så klarnar det inte. Det lugnar sig kanske igen. Så livet kan fortsätta. Jag gillar ju att leva. Jag gillar starka, tuffa Josefin. Har lust att bränna upp den andra Josefin. Men hon är ju också jag. Måste jag acceptera henne? Krama henne tills hon mjuknar och slutar stänga in sig. Som jag inte låter någon göra fast det är det jag behöver mest av allt. För det gör för ont. Jag kan bara inte släppa in någon i vansinnet. Ge fri passage.

Det finns flera i min närhet som känner till stora delar av mitt lilla vansinne. Och det finns en som känner till allt. Jag behöver bara andas ett ord så förstår hon. Himla sabla jättetur.

Tänk om man kunde skära bort en del av bröstkorgen. Bara ta bort. Sudda ut det svarta och lämna plats för värmen som vill dit. Det känns som att vara instängd. Tar all min energi.

Alltid så trött igen. Drömmarna är tillbaka. Varje natt är full av bearbetning. No wonder jag somnar på föreläsningarna. Den här natten var väldigt hektisk. Jag sprang mycket. Det var svårt att hinna. Man behöver inte vara ett geni för att avläsa mina drömmar.

Ska äta lite yoghurt nu. Sedan måste jag dra på mig mitt Icaleende. Det är fint.

Josefina

Kukdagen nr 1

Hopplösa hjärna. Jag hamnade på botten idag. Jag är där fortfarande. Önskar jag kunde ta mig upp.

Åt frukost och klädde på mig. Cyklade nästan ända fram till skolan, men sedan förmådde jag inte gå in. Kunde bara inte sätta mig bland dom andra och låtsas vara normal. När jag är allt annat än normal.

Och varje gång jag får ett återfall BLIR JAG SÅ VANSINNIGT RÄDD ATT JAG SKA BLI SJUK IGEN. Jag vill inte ner i hopplöshetens mörker igen. Så rädd.

Hur kan jag förvänta mig att andra ska förstå när jag inte gör det själv. Och när jag till på köpet är som en sluten mussla.

Jag har äntligen fått igång mina tårar. Det hjälper lite. Det är överumplande otäckt att må såhär när jag inte van. Tänk att jag mådde såhär i flera månader. Jag har ju piller att ta, men det vill jag inte. Antar att problemen som vanligt kvarstår när jag vaknar ur slummern. MEN VILKA PROBLEM? Jag har väl inte mer problem än någon annan? Jag förstår inte varför det blir såhär.

Svaghet?
Sjukdom?
Rädsla?
Feghet?

Tänk om det är något som återkommer varje höst. Tänk om det här är mitt liv nu. Tänk om.

Det finns inte plats i livet för psykiska sjukdomar. Eller handikapp. Eller vad vi nu ska kalla det.

"Kunde tyvärr inte gå på föreläsningen för min ångest var för stark och jag kände mig på tok för innesluten i min bubbla"

Det är förmodligen ingen giltig frånvaro. Men vad vet jag.

Om man tittar på Alfur så känns det bättre. Hans mjuka päls lindrar det som ingen annan kan lindra.

Och gud vad jag inte vill vara till mer besvär än vad jag redan varit. Jag vill också klara av att leva. Jag vill inte ligga någon till last.

Det är nog bäst att jag tar lite thé med honung.